Den här sidan använder cookies. Genom att fortsätta accepteras ditt samtycke. Learn more

126.7m FM

Hemma i rotlosheten

opinion

Då jag följer med diskussionen om flyktingar — och här syftar jag uttryckligen på diskussionen om flyktingar, den diskussionen som inte förs med flyktingar, utan pratet som surrar på i medierna som talar om dom som om dom vore omyndiga — verkar det som att de som har ett hem, av någon anledning glömt bort eller misslyckas med att förstå, vad det innebär att förlora hemmet.

Eller är det tvärtom så att vi alla på något mera eller mindre uppenbart sätt är rotlösa och att den samtida avogheten mot flyktingar, sättet på vilket vi talar ovanför deras huvuden, på något sätt är vår gemensamma rotlöshet som spiller över i missunnsamhet och kyla?

Och varför finns de här orden i omlopp: Då vi gräver i vad det betyder att ha ett hem, blir det samtidigt tydligare vad det betyder att förlora det. Men det här grävandet är inte helt enkelt eftersom ett hem, för dem som har ett hem, är någonting så grundläggande och självklart att det är svårt att få syn på vad det innebär.

Och för dom som förlorat ett hem, får hemmet i sin frånvaro en Hemma i rotlosheten fundamental betydelse att det blir svårt att beskriva dess innebörd. Vad som följer är ett försök att bryta den här Hemma i rotlosheten. Jag kommer att beskriva hur Hemma i rotlosheten förståelse av erfarenheten av hemlöshet direkt hänger ihop med förståelsen av erfarenheter av att vara hemma, och vice versa. Att vara hemma eller att känna sig hemma någonstans betyder att man i sin kropp känner på sig att man är närvarande på ett ohämmat sätt.

Då man är hemma kan man tolka sin omgivning utan friktion, eller rättare sagt man behöver inte ens tolka den, den är begriplig utan ansträngningar. När jag kommer hem behöver jag inte leta efter knappen för taklampan, min hand hittar osökt till den av vana. Jag behöver inte söka efter Hemma i rotlosheten ställe var jag kan lägga skorna då jag kommer in från ytterdörren, eftersom platsen för skorna redan har etablerats för länge sedan.

Eller i en djupare mening, då jag kommer hem behöver jag inte rationellt tänka efter var jag befinner mig, hemmet är stället där jag "Hemma i rotlosheten" mera behöver orientera mig, min kropp är redan förtrolig med platsen.

Hem är på det här sättet ett ställe var man upplever en direkt oförmedlad kontakt till sin omgivning. Hem utgör ett nav utifrån vilket man betraktar resten av världen och då man inte är hemma dras tankarna och kroppen ofta tillbaka till det här navet.

Det innebär en plats som man längtar till utan melankoli eftersom melankoli handlar om förlust, medan att hemlängtan för dem som har ett hem innebär att man kan återvända till det man längtar efter.

Den här känslan av hemlöshet kan ta många uttryck: Men hemlöshet kan även förknippas med positiva känslor: Berättelsen om hemlöshet ligger som grund för vår kultur.

Ingenstans känner sig Willie hemma,...

I Hemma i rotlosheten börjar mänsklighetens historia med att Adam och Eva drivs ut ur Edens trädgård. På det här sättet speglar Bibeln den mänskliga upplevelsen mot bakgrunden av en berättelse om exil. Rotlösheten är en känsla som vår kultur väljer att uppmärksamma som tongivande för vår existens, det är en slags utmaning som vi blir tvungna att reflektera över vare sig vi vill eller inte.

Men rotlösheten existerar alltid i förhållande till en upplevelse av att vara hemma, att vi har rötter är en förutsättning för känslan av rotlöshet och vise versa. Hemma i rotlosheten av hemlöshet, flyktingskap, rotlöshet, exil och alienation berättar någonting allmänmänskligt om oss.

För tillfället ser vi en historiskt sett väldigt påtaglig rotlöshet i vår samtid. Upp till 65 miljoner människor lever för tillfället i en icke självvald exil, det vill säga de är Hemma i rotlosheten på grund av tvång från sina hemorter. Man kan se den här utvecklingen som kulmen av en historisk trend. Aldrig tidigare har frågan om vår tillhörighet varit så akut som under det senaste århundradet och aldrig tidigare har en så stor del av jordens befolkning levt ut sina liv på en annan ort än den där dom föddes.

I skrivande stund är problematiken kring immigration, flyktingskap och fri rörlighet totalt polariserad. Ett skäl till det här, tror jag, är att man förbiser vikten av känslan att höra hemma någonstans.

Hemma i rotlöshetens stad –...

Vi målar upp en polaritet där det ena alternativet är en nationalistisk konservativ ordning där alla bär på en tydlig identitet som ständigt måste bekräftas och beskyddas, det andra alternativet beskrivs som en postmodern verklighet där individen kan byta ort, hemland, identitet och kultur smärtfritt och friktionslöst.

I den här senare förståelse blir begreppet hem lätt en förlegad konservativ villfarelse och alla som lägger vikt i begreppet ter sig som bakåtsträvande. Ur det nationalistiska perspektivet, blir det kosmopolitiska livet i sin tur, ett rotlöst kringflackande som saknar kontinuitet, självkänsla och nav.

Hur vi än svänger på saken tror jag inte att vi kan eller bör skaka av oss känslan av att höra hemma någonstans, lika lite som vi kan radera känslan av rotlöshet eller mal-placering som upplevelser av emigration, flyktingskap eller exil innebär. De här känslorna vittnar om en inre kompass, i enlighet med vilken vi hittar vår orientering i världen.

Kan vi alla hitta hem igen, finns det ett slut på känslan av rotlöshet? Författaren och filmregissören Trinh T. Minh-ha återger en anekdot om den palestinska poeten Mahmoud Darwish:. I stället för att upptas av förlusten, bejakar han genast livet genom hans begär för kaffe och hans längtan efter att skriva.

I ögonblicket då Darwish förlorar sitt hem söker hans tankar sig till andra betryggande saker som kaffe och skrivandet, förlusten skapar en hågkomst av de detaljer som bär upp en vardag. Det här är en överlevnadsstrategi som kan ses som anmärkningsvärd. Det är någonting uppbyggligt i att någon kan förhålla sig så framåtblickande i en situation av förlust. Men jag tror att det här exemplet borde läsas som en beskrivning om tyngden av de existentiella utmaningar som vi ställs inför.

Det bekanta är någonting som vi är förtroliga med i den grad att vi för det mesta inte noterar det, hemmet är någonting vi inte reflekterar över då vi har tillgång till det, först då vi förlorar det blir vikten påtaglig.

Jag mins min väns reaktion efter att Isis utfört attackerna i Paris mot konserthuset Le Bataclan, några barer och caféer i Paris centrum, samt vid fotbollsstadion Stade de France. Han satt hemma och följde med utvecklingen och blev beklämd då mönstret blev tydligt.

Det kan inte vara en slump att terroristerna valde just de här målen, dom slog till mot det som gör vår vardag uthärdlig. Det kändes som att terrorismen hade nått det som får mig att känna mig hemma i världen. Och det är klart att min känsla av förlust är väldigt svag i jämförelse med de som förlorade någon nära i attacken, eller i jämförelse med personer som Darwish som lever i ett samhälle där förlust av känslan av hem är vardag.

I det sociala media-flödet, satte många upp den franska trikoloren som bakgrund för profilbilden, jag minns inte om jag gjorde det, men jag kan förstå gesten. I det ögonblicket kändes det faktiskt som att Paris var en del av mig. Det var inte Hemma i rotlosheten en geografisk plats, utan ett livsmönster som jag kände igen som mitt eget, som hade attackerats.

Ångesten inför hotet som terrorismen hade hämtat in i vår värld, blandades Hemma i rotlosheten tacksamhet för det som jag hade kvar och en trots inom mig, det Hemma i rotlosheten är värt att bevara och beskydda.

Då man blivit tvungen att förlora känslan av hem tvingas man till att sluta fästa sig vid det materiella och platsbundna, rotlösheten blir en överlevnadsstrategi. Men det här sker alltså inte utan uppoffringar eller slitningar.

Smärtan i ljuset av förlusten av den familjära europeiska omgivningen utlöste en bottenlös sorg i honom. Här blir det tydligt hur tankevärlden blir en tillflyktsort för Adorno efter att han förlorat känslan av hem. För att vi skall kunna orientera Hemma i rotlosheten i världen krävs det att det finns ett nav, utan nordpolens magnetiska dragningskraft fungerar inte kompassen, utan riktning tvingas vi ständigt att spekulera och rationalisera, att bedöma omvärlden.

Det är det här som tänkandet till en stor del innebär. Då Adorno flyr in i filosofin är det för att han tappat koordinaten i den materiella världen, platsernas förhållande till varandra och hans eget förhållande till platserna har rubbats och livet blir ett ihärdigt försök att återställa en begriplig ordning. Adorno blev tvungen att försätta sig i exil på grund av att Hitler kom till makten i Tyskland.

Under hans exil i USA blev Adornos alienation själva källan för hans tänkande. Det här är en slags strategi för dem som förlorat sina koordinater. Det naturliga är, "Hemma i rotlosheten" som filosofen Jakob Meløe uttrycker det, att vi: För dem som förlorat sina fästpunkter i världen, blir processen ofta omvänd, man försöker hitta fotfäste i världen genom att söka fotfäste i språket.

Antropologen Michael Jackson skriver om de australiensiska aboriginerna och deras strävanden att återuppta de platser i vildmarken som någon gång utgjort deras hem. Genom fruktansvärda statliga ingrepp under hela talet blev aboriginerna förflyttade omkring i Australien. Resultatet av det här var en rotlöshet och alienation som mynnade i fattigdom alkoholism och utslagenhet.

Det handlade inte enbart om Hemma i rotlosheten av aboriginernas land, det fans också ett statligt initiativ att radera aboriginernas kultur och identitet.

Adoptivföräldrarna uppmanades att dölja allting som de visste om barnens bakgrund, barnen växte upp som vita australiensare utan uppfattning om sina rötter. "Hemma i rotlosheten" bar de här barnen Hemma i rotlosheten på en känsla av att inte höra hemma i de omständigheter som de tvingades in i.

Men vad händer med våra...

Varje omhändertaget barns uppväxt ledde till en punkt då en slags insikt om att någonting är totalt fel, förvridet och malplacerat började anmäla sig. I kontrast till alla tankar om postmoderna kosmopolitiska livsprojekt där man kan ge upp identiteter och begränsningar, handlar det här om en väldigt konkret förlust av rötter.

Barnen revs från sina släktingar, sin jord och sitt hem. Samtidigt vittnar den här omplacerade generationens erfarenheter om att rotlöshet alltid uppstår just på grund av att vi har rötter, vi kan inte klippa av banden till vår härkomst utan smärta, slitning och trångmål. Den här smärtan kan inte botas med vare sig nationalism eller kosmopolitiska livsmönster, den går djupare än så. Under talet uppstod rörelsen Link-up som tog sig an Hemma i rotlosheten smärtsamma projektet att återförena barnen med deras biologiska familjer.

I många fall utgjorde de här återföreningarna svåra situationer, för vissa var det för sent att återuppta den känslomässiga och kulturella kopplingen med föräldrarna. För andra skedde övergången smärtfritt, de här barnen upplevde återföreningen som en hemkomst, som ett upphörande av den gnagande känslan av att vara malplacerad.

Hemma i rotlosheten uppstod också en rörelse av repatriering till de orter som hade utgjort aboriginernas mark, nya samhällen uppstod på de platser där aboriginernas byar hade stått.

I de här samhällena upphörde ofta symptomen av rotlöshet — alkoholismen, drogberoendet, uppgivenheten. Här handlar det om att hitta hem igen, det innebär att hitta tillbaka till en plats som möjliggör ett friktionsfritt förhållningssätt till tillvaron. Man kan skönja ett längre historiskt förlopp som sammanhänger med omdefinieringen av begreppen plats och hem som börjar med en filosofisk och vetenskaplig omvandling.

Från talet framåt började man upprätta ett system som delade upp världen i ett rutnät av meridianer latitud och longitud. En startpunkt för den här utvecklingen var då Ptolemaios bok om geografi hämtades till Florence från Bysans. Florens var under den senare medeltiden ett centrum för kartografisk forskning. Ptolemaios Hemma i rotlosheten stakade ut riktlinjer för en primitiv version av den världsbild vi har idag. Det här projektet uppstod i och med att man ville utarbeta kartor för att kunna navigera haven.

Rutnätet berättar exakt Hemma i rotlosheten vilken punkt plats du är och hur den punkten förhåller sig till alla andra punkter platser. Idag kan vi med hjälp av personliga navigatörer i mobiltelefoner, i varje ögonblick, fastställa vilken plats vi befinner oss på i förhållande till alla andra platser. Det här har sina fördelar, till exempel för flyktingar som måste navigera sig fram på främmande hav och främmande kontinenter kan en mobiltelefon med en navigatör vara en livsviktig ägodel.

Den här exakta definitionen av positioner innebär givetvis inte att flyktingarna kan känna sig hemma på varje plats. Vetskapen om var vi är geografiskt sett i förhållande till alla andra platser, har föga att göra med vårt sätt att etablera ett förhållningssätt till en plats. Här finns en uppdelning mellan den upplevda platsen och den teoretiserade och rationaliserade geografiska platsen.

Om vi tänker oss att platsen definieras av dess position i rutnätet, förbiser vi att platsen i grunden definieras av vårt mångformiga förhållande till platsen. Att känna sig hemma någonstans har mindre att göra med vilken position eller plats man befinner sig på, mer att göra med hur man etablerar sig, skapar ett förhållande till platsen.

Efter att vi etablerat en plats som ett hem glömmer vi ofta bort att den här platsen också någon gång varit främmande för oss, att vi måste nöta in våra fotspår för att göra platsen till vår egen. Filosofen Jakob Meløe har undersökt Hemma i rotlosheten mellan vissa kulturspecifika begrepp och platser inom samhällen vid Lofoten i Norge.

Han beskriver fiskarsamhället ingående, genom att lyfta fram deras begrepp och verktyg. Vi var rotlösa när vi började, så nu är det tillbaka till rotlösheten. När jag tryckte på Hemma i rotlosheten i pojkrummet hemma i Småland blev ingenting sig likt.

Hemma i rotlöshetens stad – att fördjupa det som är fram genom ansträngning, eller om själva rotlösheten kan bli det förtrogna tillståndet. Men vad händer med våra rötter? åriga Annika Salomonsson som under uppväxten bodde på 15 platser, Hemma i rotlosheten att rotlösheten gav henne.

MORE: Latvala i ledning pa hemmaplan

MORE: Tips for att lyckas med hemmagjorda kottbullar recept

DU ÄR HÄR:
Nyhetsflöde